När vi lämnat perrongen – 12 dikter på spåret

På perrongen bor förhoppningar. Vi känner pirret innan resan. Samtidigt är perrongen tryggheten - vi vet vad vi har.

Väl på tåget sköljer intrycken över oss. Vi hoppas att upplevelsen överträffar förväntan.

I

Ett Sverige utanför tågfönstret
är på väg mot framtiden
Jag följer med
Biljetten ligger i fickan

II

Rallare och ingenjörer
Spårvidd och bandbredd
Det handlar bara
och alltid
om att komma fram

III

Resa bort eller komma hem
Att öppna dörren
eller stänga den
Tålamod är en form av resa
Att flaga färg
Att erodera berg

IV

Den som reser
har något att skriva om
Den som är hemma
får något att läsa

V

Pengarna räcker till
Resmålen går inte att räkna
Bara fantasin är pank

VI

Att vänta är en form av att överdriva
Håll en människa kort
Tvinga honom att sitta still
så börjar han skriva

VII

Allt yngre
Allt äldre
Det var som om tiden stod stilla

Allt ljusare
Allt mörkare
Det var som om dygnet stod stilla

Allt svårare
Allt lättare
Det var som om smärtan stod stilla
Det var som om inget
kunde göra en illa

VIII

Presentpapper
Förpackningar
Biljetter och kuvert

Alla pratar om innehåll
men utan oss vore ni inte där

IX

Förr klippte de biljetten
Nu scannar de mitt kort
Förr hjälpte mig biljetten att minnas
var jag varit
Nu vet jag inte varifrån jag reste
eller vad jag betalat för min resa

Nu stiger jag av på okänd ort

X

Jag har bokat mig en resa
innan rälsen har lagts ut
Jag hann skriva mina vykort
innan vyerna tog slut
Jag har badat innan huden torkat
Jag har planerat mina resor
men inte orkat
– inte vågat – resa ut

XI

Att resa
är som att vara på samma våglängd
Ankomst och avfärd
Vågdal och vågtopp
Jag reser
som en laser:
fokuserat

XII

Klockan är slagen
och biljetten är dragen
Tidtabellen faller sönder i siffror
Det absoluta blir relativt
Genom fönstren ser vi ett annat tåg
Är det vi eller de som rör sig?

	Upphovsskyddat © 2004 - 2024