12 dikter om förfall

Barndomsminnen

Jag besöker min barndoms stad
Jag går förbi huset där vi bodde
Grindstolparna står kvar
På trappan drack jag mammas saft
Björken har blivit mycket hög

Men varför infinner sig inte känslan?
Var är den nostalgiska klumpen i halsen?
Vart tog längtan tillbaka vägen?

Det som i min barndom
var breda vägar för en cykel
är nu gropiga och uselt underhållna
För smala för två bilar att mötas

Avlägset belägna och förbjudna lekplatser
når jag med ett lätt tryck på gaspedalen
För tråkiga för att ens veva ner rutan

Somliga hus är renoverade
Andra hus är förfallna
Trädgårdar är igenvuxna
Nya människor överallt
Det mesta är sig olikt

Barndomsminnen gör sig bäst
som minnen