Dodekationer

Affirmation på obestämd sida
av egoismens staket

Jag tillägnar mig en lyckönskan:
det där gjorde du bra

Men när jag uppmuntrar mig sjäv
vaknar Luther på min vänstra axel
Hans svarta basker darrar av indignation
så att den kittlar min kind:
Jaha, ja, vi är litet egoistiska idag
och undflyende det stora ansvaret
Nu är det väl ändå dags
att titta upp från navelluddet
och se världen utanför kokongen

Nja, han kanske inte uttryckte sig precis så där
men det var det han menade

Men min käre Luther:
Hur mycket ansvar kan tynga mina axlar
innan både ansvar och du glider av?
Och en annan sak:
hur länge till
måste vi stå här vid Slottkyrkans port
och hålla i spikarna?