Schhh... och sedan kommer orden

Det är lätt att underskatta värdet av ett vardagsliv. Mönstret allra längst in i en tulpan. Det diskreta slamret från finporslinet vid eftermiddagskaffet en vanlig tisdag.
Men iaktta... så kommer eftertankarna.
Och lyssna... så kommer orden.

I

I tågets tysta avdelning
tänker jag tyst för mig själv
på alla ord som tystnar

Frisläppt i hejarklacken
Infångad i trafikbullret och pålkranarnas dominanta ljud
Någon pratar där
Jag lyssnar

Så reproducerar de sig:
Mina sinnen

Som något som bärs ut från förlossningsavdelningen:
Mina minnen

II

Pennan har rest sig
Fortfarande vässad
Säger åt radergummit
att det kan vila sig

III

Tystnaden är en bänk
längs livets promenadväg
Jag sätter mig
och får sällskap av eftertänksamheten

IV

Isen och snön har tagit över markerna
Jag sår grus
för att livet ska få fäste

V

Det sitter en man och njuter i mörkret
Han lyssnar och ler igenkännande
Ögonen tåras då och då
Han fnissar ibland
men alltid ljudlöst

Han har bosatt sig i mörkret
men mörkret har ännu inte bosatt sig
i honom

VI

Vi har alla levt i historien
Vi kan låta gamla oförrätter förstoras i nuets lins
Vi kan hålla gamla nederlag aktuella genom våra högtider
Vi kan kalla gammalt groll för traditioner
Vilket land skapar vi med dessa byggstenar?
Vem vill göra sina barn till förlorare från födseln?

Försoning bygger inte på glömska
utan på lärande

Att krypa tillbaka låter sig inte göras
Motvinden är för stark

Tiden visar vart vi alla är på väg

VII

När det ohörda blir större än tystnaden
När det oerhörda blir för nära
När det tänkta blir påtagligare än verkligheten
När det okända känns mer lockande än det bekanta
Ja, då är det kanske som vanligt

VIII

Jag gick till bäcken för att lyssna på porlet
Länge satt jag där
Det började skymma
Visst är det konstigt att vi kan se
när det blir mörkt

IX

Oläslig text är granne med tystnaden
De suddade orden bär en befriande otydlighet

Ett tomt kuvert i postlådan
Någon har varit där
Tagit sina ord
och vänt tillbaka

X

När det vardagliga inte bara tillåts passera
upptäcker jag armeringsjärnets regelbundna valkar
Ojämnheter förstärker styrkan i betongen
Även i ett samhälle

XI

Jag tar sticklingar från min ros
Jag ska odla en dikt
Måtte orden rota sig
så att dikten återfår sin blom
och sina taggar

XII

Det blir allt färre samtal med frågorna:
Kommer du ihåg?
Minns du?

Berättelserna tystnar
Orden tonar bort
och blir till värme i luften

Jag städar de innersta hörnen i lådan
De gamla breven
Barnteckningen
Urklippet
Fotografiet
Jag läser och tittar
Och minns

Jag slänger den slitna adressboken
Ett brev till någon av de där adresserna
skulle inte komma fram
Adressaten okänd – sedan länge

Hörnen rensas
Gömmorna töms
Dammet blåses bort
Skuggorna bleknar
när ljuset återtar ytorna

Spåren minskar
Ledtrådarna kapas
Avtrycken suddas ut
Allt mer överlåts till minnet

Det blir allt färre samtal med frågorna:
Kommer du ihåg?
Minns du?

Samtidigt någon annanstans
ritar ett barn en teckning

	Upphovsskyddat © 2004 - 2024