Startsidan

-

12 dikter på gränsen

På vinden

Vägvisaren gick före mig upp på vinden
En lång trappa ledde till en stängd dörr
Han tog fram en nyckel och låste upp

Där inne var det mörkt
När ögonen hade vant sig vid mörkret
såg jag att det var högt i tak
Vinden var oinredd
Den hade kunnat bli en dyr takvåning
eller en exklusiv ateljé

I andra änden av vinden
såg jag stora, oregelbundna block

Vi gick på det knarrande trägolvet
under dammiga takbjälkar
När vi kom närmare
såg blocken ut som terrakottafärgad lera
Kanske tegel till en mur runt kyrkan
Kanske nockpannorna till ett sagoslott

Blocken kunde också vara skulpturer
formade av en konstnär
med känsla för böjda ytor

Min vägvisare berättade
att blocken var stelnade vanor
från en mäktig släkt
med udda personligheter
De hade levt i fastigheten under många år

Blocken låg långt från väggen
så att de inte skulle falla ut genom fönstret
och krossas mot gatan

Sägnen sade att om ett block gick sönder
skulle vanan återuppstå
hos en nu levande människa

Upphovsskyddat © 2004-2019